Varje dag träffar vi på människor vi aldrig träffat förr. På bussen, på affären, på gatan, ja på väldigt många olika ställen. Dessa kollar man lite snabbt på så att man åtminstone inte missar att hälsa på någon som man känner. Rätt så tråkigt men ändå nödvändigt när man oftast är på väg till nästa träning, möte eller kanske bara hem till spisen för att göra middag, eller i bästa fall till redan lagad njutbar anrättning som kära hustrun knåpat ihop. Men ibland har man lite extra tid, exempelvis när man ska ut och resa och kanske måste sitta och vänta på en tåg-, flyg-eller bussanslutning. Då passar det alldeles utmärkt med att starta en konversation med personen bredvid. Oftast (skulle vilja säga nästan jämt) utmynnar det i att den tråkiga väntetiden fylls med trevliga samtal där man inte ska förvånas ifall man hittar gemensamma intressen, uppdrag eller till och gemensamma bekanta. Viktigt tips dock: Kom ihåg att ställa frågor och att lyssna på svaren, annars tröttnar nog personen man pratar med rätt fort. J

De viktigaste relationerna man har är naturligtvis familjen men de är kanske inte de man alltid tillbringar mest vaken tid med (hur blev det så…?). Nej, de personer man tillbringar mest tid med är nog sina kollegor på jobbet. Själv har jag fantastiska kollegor på jobbet. Alltid kundvänliga, kunniga och intresserade av att hjälpa till. Dessutom står de ut med mina hyss och antagligen tafatta försök till att hålla stämningen på en glad och trevlig nivå.

Sen har vi då relationerna på padelhallen där konstellationerna kan se ut nästan hur som helst. Klart man märker att vissa gärna spelar med varandra för att vara förberedda inför seriespelet, men ibland ser man hopsatta par som man inte kunde räkna ut att de skulle lira tillsammans. Tror det är nyttigt för utvecklingen i stan och man sig saker när man spelar med okända som man inte behöver tänka på när man lirar med sin ”ordinarie partner”. Det är just detta som gör det så kul med tävlingsformen Americano, där man byter partner hela tiden. Där ser man snabbt om man har något känselspröt för lagspel. Inte dock att blanda ihop med vinnarskalle, upplever inte att det är det viktigaste när man lirar Americano. Passar på att gratulera Jenny D (fd B) till segern i hennes första Americano, starkt!

Men…nu har serierna rullat igång och längtan är över och frågorna börjas ställas…nya vinnare i mixedklassen, ska Wikström/Berggren avancera igen, hinner Gerd J bli hel under denna omgång, håller Tim H:s axel, kommer Dennis P:s rum på övervåningen användas som festlokal….? Ja, som ni märker är frågetecknen många så här i början. Om några veckor får vi se hur det börjar luta.

Tack för visat intresse