Är det bara jag eller har fler reagerat på att kopplingen mellan golfare och padelspelare är en rätt vanlig kombination? Det finns en hel del ”vinterspelande” padelvänner som har försvunnit nu när de gröna vidderna borta på Rönnbäcken lockar med härlig, frisk luft, sköna naturupplevelser och mjukt gräs under sulorna. Jag är också rätt säker på att dessa golfvirituoser inte sysslar med samma saker som jag brukar göra på röd, blå och gul slinga, nämligen:

-känna en rejäl stöt i handleden (när jag grävt ner klubbhuvudet för djupt i backen)

-sett min boll liksom försvunnit i det svarta hål som kallas ruffen (både åt höger och vänster)

-blivit livrädda för att det toppade golfslaget ska ta livet av smådjur som håller till i gräset (utanför fairway naturligtvis…)

-sett x antal bollar som verkar känna sig smutsiga, drunkna i de olika vattenhindren på banan

-tänka till ordentligt, välja rätt klubba, och likafullt hamna i sandbunkern, framför (eller för den del, även bakom) greenen

-gör olika mönster på greenerna genom att putta fram och tillbaka och med stor skicklighet undvika att gömma bollen i koppen som flaggan står i….

-känna en viss stress när man går tillsammans med EN kompis och bli upphunnen vid varje hål av ett sällskap på fyra brunbrända pensionärer som är duktiga på att träffa fairway

-ha skavsår på axlarna efter golfbagen som åkt upp och ner x antal hundra ggr de senaste 6 timmarna (obs! niohålsrunda)

-ev känna en viss oro över att 18-packen bollar man köpt för rundan verkligen ska räcka…

Ja, listan kan göras betydligt längre och det kanske är charmen med sporten. Men jag är fullständigt övertygad om att dessa golfspelande bekanta kommer åter i höst och fortsätter att förgylla tillvaron för oss som sliter i padelburarna även under sommaren.

Tack för visat intresse